På 1200-talet låg fiskebyar utspridda över ön. Senare blev den en hubb för kinesiska pirater och moriska sjöfarare innan spanjorerna gjorde anspråk på den 1570. Under spanskt styre var Corregidor inte bara en fästning utan också ett fängelse, en tullstation och en signalutpost som varnade Manila när fientliga fartyg närmade sig. Namnet sägs komma från spanska corregir – att korrigera – eftersom fartyg var tvungna att stanna och få sina dokument granskade.
När USA tog över efter spanjorerna inleddes en ny era. Kring 1904 började man bygga ut ön till en modern fästning, och tillsammans med Fort Drum, Fort Hughes och Fort Frank utgjorde Corregidor hjärtat i Manilabuktens försvar. På Topside, öns högsta punkt 180 meter över havet, växte en hel stad fram med kaserner, sjukhus, biograf, bank och till och med en golfbana.
Men det var under andra världskriget som ön blev världskänd. I december 1941 invaderade Japan Filippinerna, och Corregidor blev säte för den filippinska regeringen och de allierades högkvarter. General MacArthur ledde försvaret från Malinta-tunneln, en underjordisk komplex som också rymde ett sjukhus. Efter månader av bombardemang tvingades de allierade kapitulera den 6 maj 1942. Ön återtogs av amerikanska och filippinska styrkor i mars 1945, efter hårda strider.
Idag är ruinerna ett militärt minnesmärke. De vittrar långsamt sönder i tropikvädret, men berättelsen består – om mod, förlust och en strategisk klippa som både försvarade och föll.