När kung Karl I av Spanien 1539 beordrade att en befästning skulle byggas på den branta udden vid San Juan-buktens inlopp, var det för att skydda den strategiskt viktiga hamnen. Det första tornet växte snart till ett hornverk med två halvbastyoner — Tejeda mot Atlanten och Austria mot hamnen — sammanbundna av en mur med vallgrav och vindbrygga. Fältmarskalk Juan de Tejeda och ingenjören Bautista Antonelli ritade 1587 den slutliga planen, och bygget inleddes 1589 med hantverkare, sten- och murbruksexperter samt 150 slavar.
Under 1600- och 1700-talen fortsatte utbyggnaden. Efter en inspektion 1765 av general Alejandro O’Reilly och överste Tomás O’Daly godkände Karl III en plan för att göra San Juan till en förstklassig försvarsanläggning. El Morro fick tre cisterner under huvudplatsen som rymde 820 000 liter vatten, och murarna förstärktes till mellan 5,5 och 12,2 meter. Det sex våningar högaverket reste sig 43 meter över havet.
År 1595 stod El Morro emot Francis Drakes anfall, och senare attacker från andra europeiska makter. Den 18 november 1898 hissades den amerikanska flaggan efter att fästningen beskjutits under det spansk-amerikanska kriget. År 1983 utsågs El Morro tillsammans med San Juan National Historic Site till ett världsarv av UNESCO. I dag är det en plats där besökare kan vandra genom kasematter, titta ut genom skottgluggar och föreställa sig livet för dem som en gång försvarade La Llave de las Indias — Indiens nyckel.
Webscout
