Det började med ett beslut 1914. Vid Ångermanälvens mynning skulle Härnösands hamn och flottans basområde skyddas, och Hemsön låg precis rätt. Året därpå, 1917, började man spränga. Men pengarna tog slut, arbetet avbröts 1918 och återupptogs först 1921 med redan beviljade medel. Klar blev anläggningen ändå inte — 1925 lades den i materielberedskap och fick vänta. Först under andra världskriget färdigställdes den.
Sedan kom kalla kriget, och med det den stora utbyggnaden. Det tunga batteriet på Storråberget byggdes 1953–1957: ett 15,2 cm batteri i dubbellavettage, tre dubbelpjäser med en räckvidd på drygt 20 kilometer. Runt dem byggdes ett skalskydd med luftvärnspjäser, skyttevärn och granatkastarställningar. Anläggningen rymde 320 man och var dimensionerad för att klara ett kärnvapenanfall och stå självförsörjande i 90 dagar. Där inne finns kök, matsalar, förråd, logement, vatten- och luftrening, dieselelverk, sjukvårdssal och rum för stabsfunktioner och eldledning.
Några år senare stod det lätta batteriet på Havstoudd färdigt, med plats för 112 man och samma skydd mot atomvapen. Ett tredje batteri av samma typ fanns vid lotsstugan på Härnön. Uppgiften var gemensam: skydda hamnen och inloppet.
Fram till 1989 gjorde värnpliktiga från KA 5 fem månader av sin tjänstgöring här. När de sista muckade och anläggningen togs ur drift fortsatte den som övningsanläggning till 1992. Sedan blev det tyst. 1998 förklarades Hemsö fästning som statligt byggnadsminne. I dag ägs anläggningarna av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Sommaren 2005 öppnade museet i tunga batteriet på Storråberget, och sedan 2006 är lätta batteriet på Havstoudd konferensanläggning.