Det började med ett beslut i slutet av 1940. Inför den stundande invasionen av Sovjetunionen behövde Führern ett högkvarter i Centraleuropa, tillräckligt nära fronten men ändå skyddat. Valet föll på en hemlig plats mitt i de masuriska skogarna, dåvarande Ostpreussen. För att hålla bygget hemligt fick ortsbefolkningen veta att man byggde en cementfabrik.
Organisation Todt slutförde det 6,5 kvadratkilometer stora komplexet den 21 juni 1941, dagen före Barbarossa. Hitler anlände första gången den 24 juni 1941. Som mest levde och arbetade över 2 000 människor här, bland dem matsmakare som provade Hitlers mat för att skydda honom mot förgiftning.
Anläggningen delades in i tre koncentriska säkerhetszoner. Innerst låg Führerbunkern och tio andra kamouflerade bunkrar av två meter tjock armerad betong, skyddande personer som Goebbels, Bormann, Göring, Keitel och Jodl. Runt dem låg mellanzonen med bland andra Speer och Ribbentrop, och ytterst en kraftigt befäst zon med minfält och Führerbegleitbrigade.
Hitler lämnade Wolfsschanze för sista gången i november 1944, efter att ha tillbringat över 800 dagar där. I januari 1945 försökte tyskarna spränga anläggningen, och kort därefter intogs området av sovjetiska trupper. Kvar blev ruinerna – och skogen som långsamt tar dem tillbaka.